Nu har lillebror anlänt!!
För 2 månader sen för att var exakt ;)
Han är en riktig liten kloss och världens snällaste!
För att inte tala om stolta storebror Liam som är så hjälpsam och nyfiken och ödmjuk mot sin lillebror!
Det finns inget finare än att se när Liam pussar Kevin på kinden eller dylikt, det är kärlek rakt igenom och mitt hjärta blir alldeles varmt!
Kevin heter han som nämnts ovan.=)
Håller lite smått på att planera dop för honom och efter det är det väl dags för smakportioner. Tiden går snabbt!
Livet som nybliven mor är mkt lättare den här gången!
Jag är mer erfaren och mer trygg i mig själv.
Dagarna flyger förbi och vi myser och har det bra!
Liam stormtrivs på sitt nya dagis och nästa vecka börjar han deltid.
Förlossningen:
Hade haft molande ryggvärk hela dagen men det slog mig inte förrens jag stod och lagade mat runt 6 och jag fick magsmärtor jag kände igen! Värkarna hade börjat och jag blev så glad! Maten peta jag i bara, jag ville inte äta och jag kunde inte äta! Ringde mina föräldrar och berättade att nu var det igång och Rasmus åkte dit med Liam. Värkarna blev tätare och gjorde ondare snabbare! Dom var inte så regelbundna,vi klockade värkar med 20 min mellanrum och 5 min mellanrum så dom var väldigt oregelbundna till en början som sagt. Sen runt halv 11 blev det 5 min emellan regelbundet i en halvtimme då ringde jag in till förlossningen och sa att nu kommer vi..
När vi kom in var jag bara öppen 3 cm! Jag hatade sköterskan som undersökte mig och kom fram till det! VAAAA? skrek jag och blev arg! Jag som varit så duktig och vart hemma så länge som möjligt i hopp om att jag inprincip skulle vara klar att föda när jag skulle komma dit! Men men 3 cm är ju en bra början eller hur?
Jag öppnades snabbt, så fort jag fick komma till rummet där jag skulle föda så gick det utför snabbt! Låg med lustgas, mådde pyton,kände mig full och åksjuk och svimfärdig! Nej,ta bort den.. Jag spyr! Men det gjorde jag inte även om det var nära.. Jag blev riktigt HÖG! Trodde R hade 3 armar och försökte hålla i den som inte fanns! Mitt i en värk fick jag för mig att göra tusen nålar på han, haaha jaa vad säger man!? Sköterskorna skällde jag på. Jag hade slängt lustgasen åt helvete men sen när jag fick en värk ville jag ha den igen och sköterskan försökte ge mig den men slangarna trassla sig eller nåt sånt så jag hann inte få den i tid och då blev jag arg och skrek: Hur i helvete är du skapt?! Du kan inte ha några egna barn, jävla idiot! Rasmus har berättat detta för mig i efterhand... Jag skäms,jag är inte sån.. =)
Rätt var det var hade vi bestämt hos för EDA. Narkosläkaren kom och när allt var klart fick jag en värk.. En krystvärk.. Jag skrek att nu måste jag krysta men jag är väl inte redo? är jag öppen helt? Efter en snabb undersökning visades det att jag var helt redo, i nästa värk krystar du Elin. MEN? EDAN då? Det var allt jag tänkte på, den hade inte hunnit verka för dom ville kolla blodtrycket i en värk innan dom spruta in bedövningen. Såå en förlossning HELT utan smärtstillande är inte illa om du frågar mig!
Och jäklar vad jag tog i! Inte bara där nere;) Utan psykiskt oxå, jag var medveten om det omkring och om allt inom mig, det var en skön känsla att ha full koll..! Jag satt tillslut på en (papperskorg) lutandes med överkroppen på sängen och VIPS var han ute. Krysta fem-sex ggr sen kom han. Jag fick han i min famn och jag höll i hårt för jag ville ju inte att han skulle ramla ner i korgen! Svårt att berätta men ut kom han! Och bra mådde han! Och stor var han! 4345gr och 55 cm lång! VÄLKOMMEN KEVIN! VI ÄLSKAR DIG!
Han är en riktig liten kloss och världens snällaste!
För att inte tala om stolta storebror Liam som är så hjälpsam och nyfiken och ödmjuk mot sin lillebror!
Det finns inget finare än att se när Liam pussar Kevin på kinden eller dylikt, det är kärlek rakt igenom och mitt hjärta blir alldeles varmt!
Kevin heter han som nämnts ovan.=)
Håller lite smått på att planera dop för honom och efter det är det väl dags för smakportioner. Tiden går snabbt!
Livet som nybliven mor är mkt lättare den här gången!
Jag är mer erfaren och mer trygg i mig själv.
Dagarna flyger förbi och vi myser och har det bra!
Liam stormtrivs på sitt nya dagis och nästa vecka börjar han deltid.
Förlossningen:
Hade haft molande ryggvärk hela dagen men det slog mig inte förrens jag stod och lagade mat runt 6 och jag fick magsmärtor jag kände igen! Värkarna hade börjat och jag blev så glad! Maten peta jag i bara, jag ville inte äta och jag kunde inte äta! Ringde mina föräldrar och berättade att nu var det igång och Rasmus åkte dit med Liam. Värkarna blev tätare och gjorde ondare snabbare! Dom var inte så regelbundna,vi klockade värkar med 20 min mellanrum och 5 min mellanrum så dom var väldigt oregelbundna till en början som sagt. Sen runt halv 11 blev det 5 min emellan regelbundet i en halvtimme då ringde jag in till förlossningen och sa att nu kommer vi..
När vi kom in var jag bara öppen 3 cm! Jag hatade sköterskan som undersökte mig och kom fram till det! VAAAA? skrek jag och blev arg! Jag som varit så duktig och vart hemma så länge som möjligt i hopp om att jag inprincip skulle vara klar att föda när jag skulle komma dit! Men men 3 cm är ju en bra början eller hur?
Jag öppnades snabbt, så fort jag fick komma till rummet där jag skulle föda så gick det utför snabbt! Låg med lustgas, mådde pyton,kände mig full och åksjuk och svimfärdig! Nej,ta bort den.. Jag spyr! Men det gjorde jag inte även om det var nära.. Jag blev riktigt HÖG! Trodde R hade 3 armar och försökte hålla i den som inte fanns! Mitt i en värk fick jag för mig att göra tusen nålar på han, haaha jaa vad säger man!? Sköterskorna skällde jag på. Jag hade slängt lustgasen åt helvete men sen när jag fick en värk ville jag ha den igen och sköterskan försökte ge mig den men slangarna trassla sig eller nåt sånt så jag hann inte få den i tid och då blev jag arg och skrek: Hur i helvete är du skapt?! Du kan inte ha några egna barn, jävla idiot! Rasmus har berättat detta för mig i efterhand... Jag skäms,jag är inte sån.. =)
Rätt var det var hade vi bestämt hos för EDA. Narkosläkaren kom och när allt var klart fick jag en värk.. En krystvärk.. Jag skrek att nu måste jag krysta men jag är väl inte redo? är jag öppen helt? Efter en snabb undersökning visades det att jag var helt redo, i nästa värk krystar du Elin. MEN? EDAN då? Det var allt jag tänkte på, den hade inte hunnit verka för dom ville kolla blodtrycket i en värk innan dom spruta in bedövningen. Såå en förlossning HELT utan smärtstillande är inte illa om du frågar mig!
Och jäklar vad jag tog i! Inte bara där nere;) Utan psykiskt oxå, jag var medveten om det omkring och om allt inom mig, det var en skön känsla att ha full koll..! Jag satt tillslut på en (papperskorg) lutandes med överkroppen på sängen och VIPS var han ute. Krysta fem-sex ggr sen kom han. Jag fick han i min famn och jag höll i hårt för jag ville ju inte att han skulle ramla ner i korgen! Svårt att berätta men ut kom han! Och bra mådde han! Och stor var han! 4345gr och 55 cm lång! VÄLKOMMEN KEVIN! VI ÄLSKAR DIG!
Kommentarer
Postat av: Lillesyster
Haha, jag tror jag aldrig har skrattar så mycket som när jag läste din förlossningsberättelse.. Kan verkligen se hur du skriker och gormar åt allt och alla..
Fan du har inte berättat att du födde utan smärtlindning? GO GIRL!
Saknar & Älskar dej!
Trackback